MENY
Vad är det här med våldtäkter egentligen, och hur kan man vilja vara den som orsakar det?
Det känns som att våldtäkt och sexuellt utnyttjande, sexuellt ofredande, har blivit en del av vardagen. Men det känns även som att det inte existerar, för det måste vara på ett särskilt sätt för att det ska gå igenom som våldtäkt. Och det är alltid offrets fel. För om du låg med han så har han ju på något sätt fått dig att låta honom komma in i dig. Och det är ditt fel att det hände. Det är ditt fel om du blir tafsad på och det är ditt fel även om du sagt nej flera gånger. Särskilt om du är full, då praktiskt taget bad du om det. Det är ditt fel för att han tyckte du var fin, det är ditt fel för att du befann dig där du befann dig.
Detta är en så enorm debatt just nu men det känns som vi aldrig kommer någonstans, och detta blogginlägg kommer inte kunna fixa det heller, oavsett hur mycket jag önskar det. Men vad ska det krävas för att det blir ändring på samhället? Vad ska det krävas för att vi ska få högre straff för allt detta? Det är inte bara fysiskt man blir skadad utan psyket får så mycket över sig, det är rent trauma.
Vi tjejer är ganska duktiga på att klandra oss själva också, och det blir inte bättre för allt vi får höra. Jag blev tafsad på av en invandrare på bussen hem från skolan för ett tag sen. När jag berättade var det jag som fick skiten. Det var mitt fel för att jag inte ville skrika på en full buss. Det var mitt fel för att jag inte bytte plats.
Men ingen i samhället ska behöva höra det och ingen ska behöva känna sig otrygg på vägen hem, och ingen ska behöva ta långa omvägar för att minska risken för att bli våldtagen.
Det är den värsta känslan, att känna händer på sin kropp som man inte vill ska vara där. Det är så grovt äckligt så det går inte att beskriva. Och jag vet inte hur vi ska lösa ett problem som detta, men jag vet hur det känns att bli tafsad på, att bli tvingad att ligga med och att bli behandlad som en hora. Och det är inte okej på några plan, det är inte okej att våra minnen från vår ungdom ska bestå av kladdande händer och blickar. Och det är inte okej att vi känner att det är vårat fel. Det är ett skört ämne men ack så viktigt att prata om, och att tjejer som blivit utsatta kan prata om det och få det omtalat att det inte är deras fel. Men ibland känns det som att alla blundar för sanningen och som att våldtäkter inte existerar.
Om du har blivit våldtagen, tafsad på eller på något sätt känt dig antastad och utsatt; Det är inte ditt fel. Det kommer aldrig vara offrets fel, för jag vet själv att när det väl sker så finns det inte mycket man kan göra för att förhindra det. Och du är inte äcklig.
0